Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Orléanska familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 499
vägande opinion så kraftigt uttalat sig för republiken, att
de monarkiska partierna reducerades till vanmakt. Under
de första åren gällde det framför allt att störta Thiers.
Man sökte nu att åstadkomma den famösa försoningen,
»fusionen», med den äldre grenen, hvars medlemmar
orléanska huset 40 år förut förvisat från Frankrike, men
den tredje republiken gifvit tillåtelse att återkomma.
Man ingick allians med prästpartiet, det vill säga med
den nya ultramontanismen, med anhängarna af Syllabus,
med dem af jesuiterna i Pius IX:s namn ledda kyrkliga
reaktionen; annat hade hertig Ferdinand af Orléans menat,
då han i sitt testamente skref om sin son: »må han vara
katolik», nämligen att han skulle vara katolik i den
gallikanska kyrkans gamla frihetsanda. Man tog den allra
nyaste vidskepelsens, mirakelupptågens impressarier till
agenter. Hvad innebar denna allians? Frågan besvaras
af den biskopliga petition, som i juni 1871 yrkade, att
påfvens världsliga makt skulle återställas genom
Frankrikes väpnade intervention. Orléanisterna vågade ej annat
än visa sitt intresse för denna petition, som betydde krig
med Italien, krig med Tyskland.
I sista dagarna af 1871 företogs det första
allvarsamma försöket att störta Thiers. Det förnyades i första
dagarna af 1872, då Thiers, slagen i en beskattningsfråga,
som på samma gång var en tvistefråga mellan
protektionister och frihandlare, inlämnade sitt afsked. Men det
af de Broglie hopsatta äfventyret ändade snöpligt för
honom och hans skyddsling hertigen af Aumale; till och
med män af högern, bland dem Mac Mahon, infunno sig
jämte republikanerna hos Thiers, som ändtligen
förmåddes att stanna kvar.
Det var, som vi sett, af — pliktkänsla som prinsarna
hellre bröto sitt löfte till Thiers än nedlade sina mandat.
Deras kalkyl i detta fall var näppeligen riktig, ty i
nationalförsamlingen skötte de sin sak sämre än den sköttes
af deras vänner. I den brännande frågan om
nationalförsamlingens flyttning till Paris uteblefvo de försiktigtvis
från omröstningen, under det hela deras parti voterade
mot. När de sedermera, då förslaget fallit, förklarade, att,
om de varit tillstädes, de skulle rösta för, gåfvo de ett
prof på sin politiska ärlighet, som ej kunde gå alldeles
förloradt.
Den tredje orléanistiska kuppen mot republikens
president försöktes i slutet af 1872, men ej heller nu gick
det efter önskan. Ännu var äfventyret alltför vågadt i
allas deras ögon, som hade kvar åtminstone någon
motståndskraft mot sin egen politiska fanatism, någon känsla
af plikt mot landet och ansvar inför detsamma. Ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
