Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Orléanska familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502 ADOLF HEDIN
inbördeskriget för sina ögon: »Chassepotgevären skola
smälla af sig själfva, sade han. Då fick man den sista
oktober läsa grefvens af Chambord bref. Han hade
vacklat, men besinnade sig. Han förklarade å nyo och
en gång för alla, att han ej skulle öfvergifva den hvita
fanan, Henrik IV:s »standar vid Arques och Ivry». Icke
ens biskop Dupanloups, som man påstod af påfven
understödda påhitt att utrusta den hvita fanan med en
trefärgad tilläggsklut, hade lyckats. Ännu en gång hade
fusionen gått sönder.
Några veckor senare uppdrogs verkställande makten
på sju års tid åt Mac Mahon. Medan denna fråga
debatterades, uppehöll sig grefven af Chambord i Versailles;
en del af hans anhängare bidrog ej med sina röster till
förlängningen af marskalkens fullmakt, och den del, som
så gjorde, ådrog sig hans missnöje. Från denna stund
är hans roll förbi, ehuru han lefde till 1883. Grefven
af Paris reste till hans begrafning, men återvände med
oförrättadt ärende, enär den aflidnes gemål vägrade honom
hedersplatsen 1 begrafningskortegen. Icke ens denna
oskadliga »fusion» af bourbonska anspråk och orléanska
förhoppningar var möjlig.
Grefven af Chambord var son af den 1830 afsatte
konung Karl X:s andre son hertigen af Berry, hvilken
1820 fallit för Lounels dolk. Han föddes sju och en
half månader efter faders död och döptes i vatten från
Jordan, som Chateaubriand hemfört. Legitimisterna, som
i detta »underbara» trodde sig hafva från himmelen fått
det sändebud, som skulle döda revolutionens drake,
inköpte åt honom slottet och godset Chambord. Hertigen
af Orléans åter, sedermera Ludvig Filip, och hans
anhang utsådde skickligt sina tvifvel om underbarnets
legitimitet. Och 1883, när underbarnet gick bort, hade
draken vuxit till ej blott i ålder, utan ock i visdom och
nåd för Gud och människor.
IV.
Det gifves ett slags hjälpare och räddare vid
eldsvådor, hvilka ej äro rätt väl sedda af dem, som blifva
föremål för den opåkallade välviljan. I denna skepnad
hade familjen Orléans och dess vänner visat sig efter
kriget med Tyskland och Pariskommunen. Tacksamheten
för deras sträfvanden att rädda samhället har också ej
blifvit annorlunda än mot dem, som gå 1 vägen för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
