Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Orléanska familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 505
föllo under de eller de strafflagsparagraferna? Nej, visst
icke. Utan för en samhällsfarlig verksamhet, vilken vid
närmare påseende reducerar sig till samhällsfarliga åsikter
och dessas tysta, moraliska inflytelse!
Det är ganska märkligt, att man, om vi ej alltför
mycket misstaga oss, på alla håll, äfven där man bekämpar
en utvisningslag, tyckes tillerkänna franska regeringen en
oomtvistlig rätt att, utan stöd af någon sådan lag, genom
ett dekret besluta, hvad lagen skulle befullmäktiga henne
att göra. Man säger, att hon själffallet har denna rätt,
att vid trängande behof anlita, i följd af sin i sakens
natur liggande polismakt, droit de haute police. Detta
synes vara vedertagen fransk jurisprudens. Så befanns
1871 att, såsom följd af den lag, som den 4 september
året förut afsatt Louis Napoleon Bonaparte och hans
dynasti, prins Napoleon behöfde regeringens tillåtelse att
färdas öfver Frankrikes område. Och år 1876 lät det
Mac Mahonska kabinettet Dufaure-Léon Say-Waddington
utfärda order om att arrestera och till England återföra
den s. k. kejsarprinsen, som ämnat bevista
kapplöpningarna i Boulogne. Under 1883 års förut nämnda
förhandlingar angående prinsarnas utvisning erkände en
man som Ribot otvetydigt denna regeringens polismakt.
Kan det då vara så märkvärdigt att gifva denna
administrativa polisbefogenhet lagens helgd?
Den ifrågasatta lagen är en undantags- och
tillfällighetslag, och en sådan lag tilltalar oss i sanning ej. Men, det
bör ock medgifvas att tronpretendentens ställning är en
undantagsställning. Vill man döma om tredje franska
republikens politik, så bör man ej glömma hvad vi förut
berättat om franska monarkiens åtgärder i enahanda fall.
Den nuvarande hertig de Broglie, reaktionsmannen,
fördömer säkerligen hvad republiken måhända kommer att
besluta, men gillar lika otvifvelaktigt den förvisningsåtgärd,
som hans fader, den liberale medlemmen af
pärskammaren, på sin tid fann rätt och riktig. Den äldre Broglie
fru de Staëls måg, yttrade 1832: »att aflägsna en afsatt
dynasti, det är ej att göra ett undantag från allmänna
lagen. Man kan ej begära för prinsar, som nyss lämnat
sin upphöjda ställning, rätt att lefva bland det folk, som
afsatt dem.»
En annan man har sagt, att furstars ställning är sådan,
* Bourbonerna ha vistats i Frankrike under republiken på grund
af lagen 8 juni 1871; Bonaparterna under åberopande at den ej
upphäfda lagen af 14 oktober 1848. 1883 fråntog regeringen
prinsarna deras ställning 1 armén. 1884 års kongress förklarade dem
ovalbara till presidentskapet; senare lagar ha stadgat både
inkompetens till senators- och deputeradeuppdraget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
