Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Charles Hippolyte de La Bussière. Med anledning af Victorien Sardous Thermidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 511
skådespelaren förtjänte en plats bredvid konstnären och
skalden, emedan han »ånyo skapar (recrée) teaterns
mästerverk, i det han förlänar dem åtbördens, blickens
och röstens själ, och sålunda fulländar Corneille och
Voltaire»; och konventet hade gillat hans högsinnadt sanna
tanke. Man möter ock på republikens tid flera berömda
skådespelare i institutets tredje klass, såsom Molé,
Préville, Monvel. Den sistnämnde, inkallad till vårt land af
Gustaf III, intager, som bekant, ett mycket betydande rum
i den svenska teaterns historia.
Vare det nu hur som helst med Napoléons afsikt att
göra Talma till riddare af hederslegionen, visst är att
ingen skådespelare fått den förrän under den tredje
republiken.
I ett tal inför La Société de lecture et de récitation
nämnde Jules Simon en gång, det är ett par, tre år sedan,
att då han (såsom undervisningsminister) gaf
hederslegionen åt Régnier vid Comédie française, han af
Saint-Marc Girardin fick höra det förebrående utropet: En
skådespelare ! »En skådespelare,» svarade Jules Simon,
»men han är min litteräre medbroder» (mon confrère en
litterature francaise). Och han tillade, nämligen i sitt tal,
men säkerligen ej i sitt svar till Saint-Marc Girardin:
»Jag skulle just vilja höra Saint-Marc Girardin påstå, att
han undervisat bättre än Régnier i fransk litteratur.»
Således, ännu för ett par årtionden sedan kunde en
man som Saint-Marc Girardin icke frigöra sig från
kvarlefvorna af den fördom, som i ett land, där den
dramatiska konsten nått sin högsta fulländning, så länge
förvägrat skådespelarna medborgerlig existimation.
Jules Simon tyckes antyda i sitt tal, att han haft
äran att bryta det opinionsförbud, som uteslöt
skådespelare från hederslegionen, men detta torde ej vara
alldeles riktigt: den förste som fick hederslegionen var väl
Séveste, som, dödligt sårad vid Buzenval, dekorerades på
sitt dödsläger.
Emellertid, Séveste fick sin orden, ej för sin
skådespelartalang, utan för tapperhet i fält, och Régnier fick den
nog icke så länge han var aktiv skådespelare. Sedermera
har man dekorerat skådespelare, den ene såsom lärare vid
konservatoriet, den andre som president i ett filantropiskt
sällskap — och slutligen har man afstått från dessa
kringgående rörelser och sagt rent ut hvad man menat.
Cd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
