Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Skandinaviskt initiativ till mellanfolklig rättsregel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544 ADOLF HEDIN
på kaptenens order, trots mina olyckliga följeslagares rop
och gråt, deras böner att man måtte rädda dem.»
Internationellt aftal om plikt i främsta rummet för
stats- och enskilda fartyg, vidare för offentliga
myndigheter, inom sfären för hvilka möjlighet förefinnes att
ingripa när en sjöolycka inträffar, vore det väl numera ej
för tidigt att ifrågasätta. Initiativet kan ej lämpa sig
bättre för någon än för de tre skandinaviska makterna
i förening. De utgöra en stor handelssjömakt. De
hafva sedan århundraden en — åtminstone af de franska
folkrättslärarna erkänd — vacker andel i sjörättens
utveckling. Och vid Krimkrigets början ha de haft en
afgörande inflytelse på brytandet för framtiden af den
engelska s. k. sjörätt, som sedermera af Englands
fullmäktiga i Pariskongressen erkändes hafva varit intet annat
än en sjöröfvarelag.
De skandinaviska länderna kunna taga ett initiativ,
som ej skall väcka harm, enär ej något hot om revansch
i händelse af ett nej kan läsas i en sådan framställning.
Ej heller väcker initiativet från små stater någon
afundsjuka, kanske numera — efter fiaskot år 1890 — ej
på något enda håll.
De skandinaviska staterna kunna tala uteslutande i
humanitetens och rättens namn. Däremot är det påtagligt,
att om förslaget utginge från Frankrike, det skulle i
England uppfattas såsom, jämte själfva principen,
innefattande också en svidande kritik af speciellt engelska
kutymer, hvaraf hågkomsten uppfriskats i närheten af
en mycket fruktad sjöröfvarekust, där dock allt fick en
så god utgång som efter ett förfärande skeppsbrott var
möjligt, tack vare en muhammedansk scheik som visat sig
bättre än många kristna förstå utöfningen af alla kristliga
dygder.
E E
fd
Lita de små staterna på andra än sig själfva, äro de
dömda till undergång. Om de uppfylla fredligt sinnade
kulturfolks plikter, äro de ej isolerade, och de visa en rätt
att få lefva, som är en makt äfven inför våldsverkare. De
hålla då ock uppe sin egen visshet om, att de hafva rätt
och plikt att värna sitt bestånd, emedan de hafva stora
civilisatoriska uppgifter att fylla, som eljest skola sakna
målsman i stormaktsöknarnas tomhet och torrhet.
Den tendens som gladde Treitschke och andra
Hunnerkulturens filosofer, är den så säkert bestämd till ett
evinnerligt världsvälde? Vi äro ej allena om att betvifla,
att bestrida, att detta kan vara »den sanna civilisationens
ledande tanke». Det har, säger professor Hilty, aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
