Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Bötesstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564 ADOLF HEDIN
Om lagens syfte är sådant, hur förhåller sig då
lagtillämpningen till lagstiftarens mening; hur använder
lagskiparen de medel, som lagts i hans hand, att vid
straffmätningen främja allas likhet inför strafflagen?
Vi påminde för några dagar sedan om, huruledes
mycket svåra fel i ämbetet, såsom t. ex. olagligt ådömande
af medborgerligt förtroendes förlust, eller en ytterlig
vårdslöshet, som orsakat att en person hållits häktad i
två månader efter det han bort frigifvas, fått försonas
med 10 å 50 kronor böter, medan en själfförsörjares
försummelse att göra anmälan om själfständig
yrkesutöfning ådragit honom hundra kronors böter, då han
angifvits ha haft ett par kamraters biträde. Af sådana
motsatser i bedömandet af lagöfverträdelser vimla vår
rättsskipnings årsböcker. Och hvad skall man däraf sluta,
om ej att den härskande meningen bland dem, som äro
satta att skipa rätt, är
för det första att den, hvilken står högre på den
sociala rangskalan, hvilken samhället bekostat inhämtandet
af en högre bildning, hvilken är skyldig att känna lagen,
eftersom han är satt att tillämpa den, bör på grund af alla
dessa omständigheter undslippa med ett ytterst obetydligt
bötesansvar för äfven mycket grofva förseelser i
ämbetsutöfning, under det att den åter, hos hvilken endast vida
ringare grad af boklig bildning och särskildt ingen
lagkunskap kan förutsättas, bör dömas till tio gånger högre
penningstraff för uraktlåtenhet — hvaraf ingen skada
följt — att iakttaga en ordningsföreskrift, hvarom han
varit okunnig eller hvars tillämplighet å honom han ej
kunnat ana;
för det andra, att der böteslatitud, som lagstiftaren
medgifvit, bör så användas, att böter bestämmas lägre,
ju förmånligare den skyldiges ekonomiska ställning är,
men högre, ju sämre den är — 10 kronor för den väl
aflönade ämbetsmannen, 100 för den fattige, trälande
själfförsörjaren ;
för det tredje, att man ej bör det minsta bekymra
sig därom, att när den obemedlade, för en mycket ringa
förseelse till höga böter dömde ej förmår erlägga dem,
han får vandra i fängelse, att det penningstraff — som
för den förmögne är en bagatell — förvandlas till en
annan straffart, som i den allmänna meningen är skymflig
och som för en tid sätter familjeförsörjaren ur stånd att
arbeta för de sinas uppehälle.
Därest detta icke är öfverklass-rättsskipning, så kunde
det vara af intresse att få veta hur mycket längre i
samma riktning den bör gå, för att förtjäna den benäm-
ningen.
od ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
