Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Franska flottor i Östersjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILDA ÄMNEN 573
När han afled 1733, valde polackerna under fransk
inflytelse Carl XII:s forne skyddsling Stanislas Leczynski,
hvilken nu såsom Ludvig XV:s svärfader borde ha att
påräkna det kraftigaste stöd. Men den »nattmösse»-
politik, som vid denna tid började reta sinnena i Sverige,
den var bragt till sin fulländning i Frankrike under den
allsmäktige kardinal Fleurys styrelse. En stor fransk
flotta kom på eftersommaren till Öresund och gick in i
Östersjön, där den emellertid ej fick tillfälle att
tillintetgöra den ryska marinen som försiktigtvis höll sig undan.
Den medförde ej heller några landstigningstrupper, hvadan
hela den hjälp polackerna hade af detta sjötåg var ett
vapenförråd som fransmännen förde till Danzig innan de
på hösten vände tillbaka till Brest.
Emellertid hade ryssarna inryckt i Polen för att
understödja Stanislas medtäflare, konung Augusts son.
Stanislas måste taga sin tillflykt till Danzig, hvars
borgerskap tog hans parti och modigt kämpade mot de
belägrande ryssarna, hvilkas öfverbefälhafvare, fältmarskalken
Münnich, hotade att »straffa fädernas orättfärdighet på
deras barn och barnabarn».
Väl gingo svenska officerare i mängd öfver till Polen,
väl arbetade Frankrikes sändebud i Sverige och Danmark
för ett gemensamt kraftigt ingripande från Frankrikes och
de skandinaviska makternas sida. Men kardinal Fleurys
nattmösse-politik bragte det icke vidare än att en liten
eskader med — några bataljoner landstigningstrupper om
våren 1734 sändes till Östersjön. En sådan kraftåtgärd
kunde endast något förlänga ett hopplöst motstånd mot
öfvermakten.
Frankrikes sändebud i Köpenhamn, den nordiska
litteraturens vän och befrämjare, grefve de Plélo, som
fåfängt ansträngt sig att ingifva sitt lands regering
värdigare tankar och planer, gick att söka hjältedöden under
Danzigs murar i sällskap med franska och svenska
vapenbröder. Denne Söderns son och Nordens adoptivson var
så godt som bortglömd i sitt eget land, så godt som okänd
hos oss, när för ett par årtionden sedan en numera
hädangången fransk historiker skref hans lefnadsteckning,
som med rätt och skäl blef ett äreminne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
