Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Sverige och Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574 ADOLF HEDIN
Sverige och Tyskland.
(Bref till Helsingfors Dagblad, 8 januari 1883.) *
Helsingfors Dagblad har meddelat sina läsare några
tyska funderingar om svenskarnas politiska sympatier och
vårt lands ställning under en eventuell konflikt mellan
våra grannar. Det är icke första gången tyska pressorgan
uttalat sig i samma riktning, nämligen att Sverige är en
påräknelig allierad. Denna ihärdighet, att i de stora
politiska kombinationerna vilja indraga ett land, som
endast eftersträfvar att få lefva i fred och som absolut icke
har någon utrikespolitik, börjar förefalla oss något
misstänkt. Det ser verkligen ut, som hade man för afsikt att
hos den tyska publiken inprägla, att Sveriges allians med
Tyskland skulle vara en alldeles själffallen och naturlig
sak, hvarefter nästa steg blifver att framställa den som
en plikt och skyldighet å vår sida, och det tredje steget,
att skylla oss för trolöshet och förräderi, när vi en gång
befinnas vara icke blott obenägna, utan rentaf genstörtige
mot en närmare vänskapsförbindelse med dem, som
plundrat våra bröder. ;
Det är för öfrigt icke blott i de tyska tidningarnas
spalter vi finna vittnesbörd om detta slags bearbetning af
den tyska opinionen, som skall öfvertygas om, att Sverige
är en redan förvärfvad vasall. Resande landsmän veta
att berätta, huru preussiske officerare i järnbanvagnarna
påtruga sina medpassagerare samma slags intressanta
meddelanden, stundom med det tillägget, att vårt löfte att tjäna
mot Ryssland skulle i det föregifna nya »familjefördraget»
motsvaras af en garanti för — den Bernadotteska familjens
tvenne kronor. Jag behöfver förmodligen ej säga Eder,
med hvilken förtrytelse man här mottagit sådana
berättelser. För H. m:t konung Oskar II, om de kommit
till hans öron, böra de hafva känts såsom en långt, långt
bittrare förödmjukelse, än den nog obetänkt tillämnade
Lützenfärdens snöpliga utgång. Men de böra på samma
gång hafva gagnat genom att upplysa H. m:t om, hur
komprometterande det är att vädja till ett främmande
folks opinion och begära dess — låt vara blott moraliska
— skiljedom i en konstitutionell konflikt Sådant skulle
alltid vara betänkligt, äfven om mellanhanden vore
lämpligare, än den öfverflödigt väl bekante herr Emil Jonas.
Hvad nu hufvudsaken angår, så är det utan någon
den minsta tvekan jag säger, att visserligen intet folk hos
oss är föremål för så ringa sympatier, som tyskarna;
* Enligt efterlämnat manuskript.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
