Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Krigens kostnad och »krigets kärna»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 ADOLF HEDIN
sig all uppskattning. Ingen kan säga, hvilken summa,
såsom uttryckande den förlusten under amerikanska kriget,
borde läggas till de 35 milliarder, som det kostade nord-
och sydstaternas skattkammare. En siffra kan i någon
mån belysa ämnet: på sin marsch från Atlanta till
Savannah förstörde Sherman egendom till värde af mer än
2 milliarder francs. »Bomullshungersnöden», som
amerikanska kriget orsakade, ådrog England en förlust af bortåt
2 och en half milliarder. Krigen ha hämmat
folkökningen; dem har man att tacka för större delen af
statsskulderna — en årlig utgift af 3,200 millioner francs. Man
kan ej undgå att komma till det resultat, att de indirekta
förlusterna öfverstiga de direkta. Men antagom blott
samma belopp! Summan af båda de senaste 280 åren
blir då 400 milliarder francs.
Novicows beräkningar och siffror passa ej att
användas i »högstämda» skåltal till firande af religions- och
eröfringskrigens århundraden. Möjligen kunna de
däremot förtjäna någon uppmärksamhet af dem, som i skolan
undervisa och uppfostra ungdomen. De torde i någon
mån kunna bidraga att kasta ljus öfver den teori om
»krigets kärna», hvarmed en deltagare i det senast hållna
stora skolmötet uppbyggde dess medlemmar och, genom
tidningsreferaten, äfven en större allmänhet. »Krigets
kärna», sades det, består däri, att det utvecklar några
bland människans bästa och ädlaste egenskaper.
Det är dock en underlig kärna, hur man än vänder
den. Eget är det, att detta, som skall vara det väsentliga
i kriget, aldrig i tiden har varit krigets ändamål, utan
således är en ren tillfällighet, som kan finnas eller icke
finnas, oberoende af krigens anledningar och syften —
ty det är väl säkert att man ej hört talas om något krig
som börjats för att förädla deltagarna och göra dem till
mönstermänniskor. Det resultatet har således slumpvis
följt med på köpet, till en ytterligare fördel för segraren
och — förmoda vi — till tröst för den besegrade.
Om vi emellertid antaga, att människors förädling
genom krig är ett säkert resultat, så kan dock denna
vackra »kärna» aldrig rättfärdiga eller urskulda ett
anfallskrigs blodutgjutelse, ej heller kan på den grunden
krigets stora roll i mänsklighetens moraliska uppfostran
användas som genmäle mot fredsvännerna, som arbeta
för skiljedomstankens framgång. Bevisningen behöfver
åtminstone fullständigas. Om man ådagalägger både att
kriget icke utvecklar vissa af människonaturens sämsta
egenskaper, och detta i en förfärande grad och
omfattning, och att de där goda och ädla egenskaperna ej på
fredens fält finna tillräckliga förutsättningar för sin växt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
