Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Är det folken, som vilja krig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608 ADOLF HEDIN
sedermera får reduceras. Hela band gå omkring och
rösta i den ena valsektionen efter den andra. »Liberala»
valmän afvisas under påstående att de redan röstat —
hvilket är i den meningen sant, att valförrättaren redan
åtagit sig det bestyret. Hur obesväradt öppet man på
detta sätt »gör» ett val, därå ett exempel från i fjol. För
detta utrikesministern markis Vega de Armijo, grand af
Spanien, nästan lika förnäm som hans frejdade landsman
Don Ranudo de Colibrados, är naturligtvis en i Madrid
allmänt känd man; — hans rykte har ju hunnit ända till
oss, sedan han en gång i Cortes talade i Sveriges namn
så myndigt, som om han haft h. m:t konung Oscars
fullmakt på fickan. Nåväl en sådan storhet ville man
afvisa. Han vardt förargad och bråkade, hvarför är just
icke godt att säga, ty från den tid han med sitt så kallade
parti, det så kallade liberala, satt vid statsrodret kände
han ju väl till sådana praktiker — Cosas de Espana. Han
gormade, och han fick rösta — det var ju för öfrigt den
enklaste sak att uppväga den valsedeln.
Är spanska folket ansvarigt för besluten af en på det
sättet »gjord» folkrepresentation, och för den politik som
Cånovas formulerat i dessa ord: »så länge det står oss
åter en man och en peseta, för att upprätthålla våra
rättigheter, skola vi ej öfvergifva Cuba»? Om spanska
folkets opinion fordrat ett nytt utrotningskrig på Cuba
— det nästföregående räckte i tio år — hvarför förbjuder
man då kvinnomöten, där mödrar och systrar velat
protestera mot att deras söner och bröder skickas bort som
bödlar och offer i blodbadet på Cuba — och hur kommer
det då till, att under det officiella skrytet om de
frivilligas entusiasm dölja sig tvångsvärfningens skandaler?
Skola vi tro, att spanska folket finner landets »ära» väl
förvarad, när staten måste pantsätta statsinkomster för
att få lån till blodbadets fortsättning? Eller att spanska
folket ej har något att invända mot denna äras pris i
människooffer: 1 mars 1895—1 mars 1897 har spanska
regeringen till Cuba och Puerto-Rico sändt 192,000 man
(12,000 funnos där förut); mer än 13,000 ha dött i gula
febern, mer än 40,000 i andra sjukdomar, 20,000
återkommit som invalider?
Att en så kallad representantförsamling, som till sitt
stora flertal representerar ett kolossalt valbedrägeri, ej
kan gälla för ett uttryck af folkviljan, är ju uppenbart.
att folket, vid ett fritt val, skulle hafva ställt ett
lätthandterligt verktyg till den mans förfogande, som ville
offra intill sista man och intill sista peseta, det tror
ingen människa i vida världen. Någon torde föreställa
Sig, att det är »spanskt», äkta spanskt att tala så, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
