Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - I Midsommarlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
sade: lille Erik, du är snart stor, då blir du student
och en lärd lärd man som alla i staden hälsa på!
— Tyst, viskade fadern, låt oss gå, du är ju bara
ett barn ännu!
— Vart gå vi då, far?
— Till Midsommarlandet, svarade han, vi går dit
därför att man har en så lång barndom där, och
jag vill ej förlora dig.
— Men jag vill bli stor — hur snart blir jag
stor, fader?
— Kom, kom, jag vet ej — nu snart är vi i
Midsommarlandet!
Och de gingo hand i hand genom djupa
grönskande skogar, över mörka slingrande åar, över
härliga hedar och spegelblankt lysande träskland.
Mannen kände ingen trötthet, endast iver. — Han
får aldrig bli stor och ful som de stora fula
människorna! tänkte han, han och jag skola för evigt
följas åt och han skall alltid vara ett barn. Och
skogen susade och bäckarna porlade och solen sjönk,
och de sovo ibland under underbara träd som sjöngo
hans barndoms sånger och snyftade som han gjort i
sin barndom. Aldrig vill jag till människorna mer!
sade han. De vaknade vid en underbar doft som
drog genom skogen. Han sprang upp.
Midsommarlandet! ropade han, kom, Erik, ser du denna gröna
skog, känner du doften! Kom — låt oss springa,
så slippa vi att åldras mer! Och han föll på knä och
bad: gode Gud, låt oss aldrig åldras mer, låt min
son alltid vara mitt barn. Ur skogen kom som ett
svar från harpor och flöjter, och sällsynta örter och
blommor bugade sig, och det var som om löven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
