- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
39

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - I helgedomen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

var därinne så länge, hon smällde med fönstret, hon
ställde upp det. Sedan bar hon ut en massa saker
som funnos därinne och som inte skulle vara där.
— Jag får väl sitta uppe tills jag får skjuta spjället,
sade hon, när hon sett om Ann-Mari och försökt
ge henne litet kylslagen mjölk. — Så snäll hon är
då, fast hon är så sjuk, sade far stilla. Jag går
väl och skickar bud i morgon då. Om fem minuter
sov han, men mor låg vaken och tänkte och tänkte.
Det skulle allt vara hårt om man miste Ann-Mari, det
kunde hon inte tänka sig hur det skulle uthärdas
ens. Men nu kom ju doktorn. Fast gud vet om en
doktor alltid kan se vad det är för fel så att han
kan ge rätt medicin. Det hade hänt ibland att sjuka
fått fel medicin, men det nekade läkarna för, sedan.
Och en gång hade den här doktorn besökt en som
hade lunginflammation men inte brytt sig om att
undersöka honom, utan bara sagt att det var
influensa, och sedan hade den gossen dött. Det
var så olika med allting här i världen.

På morgonen när far gått sin väg, eldade hon ännu
en brasa därinne, och värmde lakan och sängkläder,
sopade, dammtorkade, vädrade och bäddade i den
stora divanen så vackert hon kunde. Hon bar
in några blomkrukor från köket och ställde dem
på bordet, och ventilen hade hon öppen hela
förmiddagen. När klockan var bortåt elva kom far
hem och de buro ut den heta fila Ann-Mari, som
andades kort och hade yrselögon, och lade henne
mellan de bländvita lakanen i den sköna, mjuka
divanen. Fast hon var så sjuk och fast alla hennes
späda leder värkte, hade hon en känsla av en slags

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free