Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
älskade visst ingen, och ingen honom? Var det
möjligt att Elsa inte höll av honom mer? Gud
allena vet. Han lutade sig trött tillbaka i soffan
och tände sin pipa. Gud vad allt sådant här var
utslitet, utskrivet, uttjatat, gammalt och banalt och
vedervärdigt! Alltid samma, samma historia! Men
nu skulle han inte överila sig, inte bråka, inte ställa
till skandal. Vad hade han för rätt därtill? Djupt
inne i hans själ hörde han en röst:
— Hon är ändå inte sämre än du!
Sämre eller bättre, det var inte frågan om det.
Nu var det frågan om huruvida han skulle bli
avsatt, skjutas åt sidan, få en fiende som kom och
gick i hans hus under hans bortovaro, det var frågan
om han kunde ha nerver att sitta mitt emot sin
hustru vid frukostbordet i morgon, äta, dricka kaffe,
vara vänlig, ta allt till godo, berövad sin hustru och
ändå försörja henne, föraktas allt mer och ändå
arbeta för — dem alla. Kunde han detta — då
hade han sannerligen krafter. Kunde han också
fördraga att få små gliringar från vännerna att han
fått en vän i huset? Å, han var inte dummare än
att han visste att allt giftet så småningom skulle
serveras honom, i det fallet var världen sig lik sedan
grottmänniskans dagar.
Willen var en hjärtegod och klok man, men det
här översteg hans förmåga att finna utvägar. Och
så var det det att han alltjämt tyckte att han
förtjänat detta.
— Detta har jag förtjänat, mumlade han. Och
så sjönk han ihop, höll huvudet i händerna och
stönade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
