Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Och fastän Herran icke det tillstadde,
söp han sej ham ti di ralla ralla full
och visade ham ti di ralla allt han hadde.
Så eget att han inte stammar när han sjunger,
tänkte Torsten, men det är väl därför att då får
han ta sig så lång tid han vill att dra ut på
stavelserna. Torsten blev tillfrågad om inte han kunde
några sådana sånger, men han avstod från att sjunga.
Han kunde bara »Alla fåglar» och »Göken ropar»,
och hade på känn att han skulle blamera sig med
dem nu. Han lyssnade mycket mer till hur ekot av
Mats fortsatta hymner till förbjudna fröjder skrällde
i väg långt bort mot de blåa åsarna bakom Bysjön.
IH.
Det förefaller som om -barn i konfirmationsåldern
i allmänhet äro något osedligare än vuxna, särskilt
vad beträffar pojkar. De befinna sig i den
fruktansvärda period då varje nerv i deras oförstörda
kroppar, varje organ ropar på utlösning av kraft, och
de många heta akterna försiggå i hjärnan under det
läpparna babbla om ting om vilka de ännu ej veta
något annat än det grövre yttre. De ha ej ännu
varit med om denna maceration de la chair
som Rabelais låter den mångkunnige Rondibilis
rekommendera åt Panurge i hans nöd — de äro
irrande små hanlamm, dessa nattvardsynglingar, och
de stångas vilt mot det plank som ännu skiljer dem
från besvarandet av kropparnas eviga fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
