Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
andra i samma ålder som han. Och fast det här
stora bruket var ett ilia beryktat och fördärvat
ställe, så höll den gamla goda seden i sig att man
inte tålde pojkar och flickor uppe vid dansbanan
på kvällarna innan de gått och läst. Men nu visste
han att barnen gick dit ändå utan föräldrarnas
vetskap. Och för resten — den där dansbanan var
ju rätt oskyldig. Inte var det på detta hårda,
ohyvlade golv man sökte sin första käresta och inte
behövde det vara natt och mörkt för att pojkar och
flickor skulle smeka varandra och undersöka
varandras kroppar utan att veta eller våga göra något
mer. Torsten visste det, han, som hållits så strängt,
och ändå varit med om så många tokerier som far
och mor aldrig drömt om.
Det var också ganska besynnerligt med den här
första nattvardsgången. En del, särskilt de
frireligiösa, hade han hört tala om den som en ren hädelse
mot Gud, att så många pojkar och flickor ovärdigt
skulle begå sakramentet. För sin egen del visste
Torsten att han var ovärdig, och om det varit bara
han ensam som skulle gå fram till altarringen, så
hade han nog ryst tillbaka. Men nu var det ju
så många, och så var det föräldrarna som bestämde
den saken. Om alla kamraterna kunde gå fram så
kunde väl han också, och så mycket begrep han,
att skulle alla som ovärdigt gick dit hamna i
helvetet, då kom mest hela socknen dit, och alla som
levat i socknen i många hundra år. Och det kunde
man väl knappt tänka sig. Då var det ju ingen
mening med någonting.
Dan Andersson. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
