Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
När det långa förhöret äntligen var slut och orgeln
brusade på nytt gick det som en susning genom
gossehopen. Torsten hade givit noga akt på om
det bland kamraterna skulle finnas någon som såg
gripen eller rörd ut, men han hade sett fräckhet hos
några, och mest okynnig nyfikenhet hos de andra.
De beundrade sakramentet uteslutande ur den
synpunkten att vinet var sprithaltigt, och de diskuterade
viskande möjligheten att svälja en så pass stor
klunk att man »kände det». ;
Orgelns havsbrus hade överröstat deras fnitter och
mummel. Första omgången flickor och pojkar, de
två första bänkarnas barn, hade grupperat sig kring
altarringen och böjde sina knän mot den slitna,
skalliga sammetsbeklädnaden. Torsten fick vänta
till tredje omgången och hur han ansträngde sig
kunde han ej se hur akten där framme försiggick,
endast de två prästernas allvarsamma ansikten gledo
fram och åter innanför det knäböjande ledet. När
Torstens ryggkamrat kom tillbaka, böjde han sig
åt sidan och viskade ivrigt i hans öra:
— Dä va nära på lika starkt som brännvin!
Men ute i ändan på andra bänken såg han den
lille rödögde, han som sparkat luffaren i veka ryggen
för länge sedan, sätta sig ned. För att visa
kamraterna att han inte »tog säj av det här» viskade
han:
— Tvy fan! Hej på er, kompisar! I detsamma
spottade han ljudligt ut litet vinblandat spott i
händerna och smorde in dem därmed. Bänken fnissade
under det tredje omgången med Torsten på
yttersta vänstra flygeln gingo fram. Denna bänk var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
