- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
127

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - En döendes dagbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

Ingen har kunnat trösta mig i min ensamhet och
bedrövelse; jag har aldrig varit saktmodig och jag
varken ville eller fick besitta någon jord. Jag vet
icke om jag alltid hungrat och törstat efter
rättfärdighet, endast att jag aldrig blivit mättad därav.
Jag har varit barmhärtig så gott jag förstått och
förmått när icke min brådskande ärelystnad och mina
nöjen kommit mig att glömma mina medmänniskor
— och mig har icke vederfarits någon annan
barmhärtighet än den som finnes i morfin. Jag vill icke
smäda, jag ville tacka Gud, om han kunde höra, för
att han sände morfinen i världen. Men, o så sent
— så många tusen år av kval förgingo ej innan han
skänkte åt de sjuka gifternas evangelium. Men det
största har jag visst ännu ej nämnt: det stod visst
om några som skulle bliva Guds barn. De
fridstiftande skola bliva det. Men jag har stiftat ofred
med min hustru, mina barn och med mig själv.
Jag vill icke berätta hur detta hände, det angår
ingen. Men jag skall aldrig bliva Guds barn. Och
jag har icke varit renhjärtad — jag skall ej ens få
se honom. O, just som jag skrivit detta tar jag det
tillbaka — om någon någonsin skall se honom,
så skola alla göra det. Detta känner jag som en
visshet — och ändå — hur jag fruktar!

Jag ligger och väntar på syster Marta — men
hon dröjer. Jag vet varför: hon vill icke läsa högt
för mig ur Baghavad-Gita, som för henne är en
»hedningarnas bibel» och som hon icke förstår.
Kanske jag ej mer skall be henne läsa — hennes röst
låter så otrogen, hennes ögon stirra rädda mot
bladen och hon väntar sig vid varje sida en hädelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free