Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Korta historier
- En människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN MÄNNISKA.
En man, som trodde sig spetälsk fast han inte
var det, stod halvt vansinnig på en krog och
stirrade på billigt guld och spräckt, nedrökt gips och
dammiga palmer, färdig att kräkas åt den ensamhet
han sökt där, men han sparkade ej kull borden och
vrålade ej heller utan steg upp, gick ut och for till
ödemarken, där han vadade genom djup snö och
gjorde upp eld under en gran vid en underbar sjö
mellan underbara berg, där han lekt som barn. Och
molnen delade sig mot morgonen och stjärnorna
hälsade ned till den ensammes eld, som sprakade i
stormen. Då fylldes han av frid och knäppte sina
händer, och stormen tog all hans oro och orenhet
och bar dem högt under stjärnorna rakt fram till
Guds tron, i vars glans allt detta förvandlades till
ljus. Och fri från ångest steg han upp och var
lycklig, och när han var på väg bort tackade han Gud
för hans stora skogar och frusna kärr, där smärtan
bars bort av vinden och den orene blev ren.
Sannerligen, sade han, i min faders hus äro många
boningar! Och han såg med kärlek hur solen gick
upp. Hur skall jag kunna tacka dig, Herre? sade
han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0154.html
