Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Två medicinmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
narna i byn. Men alldeles när den legitimerade
medicinmannen gick ut, fick han se en groda, som
satt upp- och nedvänd och kravlade på
fönsterposten, upphängd med ett snöre kring ena bakbenet.
Han skar ned den och gav gubben ett ovett.
Grodan hade hängt där tre dygn och var nästan död,
sade han, så det betydde ingenting om den fått slita
litet till, han skulle skämma stål med den. Men han
fattade ett dödligt hat till doktorn från den stunden.
En dag låg han på sitt yttersta och hade
förlorat talförmågan och doktorn var ditskickad av
släktingar och vänner, samme doktor, som skurit
ned den hängda grodan. Gubben vägrade att ta
in medicin och knep ihop munnen, vilken
emellertid bändes upp. Man hällde ner en matsked av
någon vätska i halsen på gubben. Ett ögonblick
trodde man att han sväljde, då plötsligt flammade
ögonen av underjordisk eld, han vred på huvudet,
spände nacken som i kramp och bara borrade blicken
i doktorn, och med ett fräsande »prrrrrrrp» sprutade
han medicinen rätt i ansiktet på denne. Men då
doktorn gick från bädden för att torka sig i
ansiktet med näsduken, märkte gubben att han
haltade — han hade lidit av ischias på sista tiden.
Då lystes den döendes ansikte upp som av en
nedgående sol, och han återfick talförmågan. Han
nästan satte sig i sängen, skakade i hela kroppen
och viskade hest:
— Ho groa gör jän! Groa gör jän! . (Grodan
hämnas!)
Och med triumf i sitt skrumpna åttioåriga hjärta
föll han ner på sin trasbädd och dog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
