Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Kungen är död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1357
trätt av kungen, och han betraktade det med mycken
respekt genom sina dammiga glasögon som sutto
på sned över hans långa, gula och skarpa näsa och
förlänade en profetlik glans åt det rynkiga, infallna
och glest skäggiga ansiktet. Sedan var där
beskrivning på hela kungahuset, han läste om hertigar
utav alla Sveriges landskap och nästan bävade i sitt
hjärta. Han tyckte att de här personerna var
alldeles som ett slags änglar, han försökte föreställa
sig hur de levde sitt dagliga liv, hur de åto och
drucko — men si det var platt omöjligt. Nog för att
han begrep att dom måtte ha pigor och drängar och
folk som kokade och bar in maten, men om de
verkligen satt alldeles som Abraham och slevade i
sig själva med sked, det var allt osäkert. Och för
resten — de kanske inte åt sådan mat som man
använde sked till? Kanske dom bara åt fågel och
drack dricka? Abraham hade ofta ätit fågel — inte
kunde det vara möjligt att han ätit samma slags
mat som kungen?
I alla fall tyckte han bäst om kungen. Han tänkte
på honom natt och dag, det var som om han tagit
honom till avgud. Kungen — han var högst i
landet — det var han som gav ut lagar och påbud om
allting. Ända hitut i skogen på Kvarnberget sträckte
sig hans makt. Det var han som förbjöd att man
fick gillra fågel och skjuta älg på olovlig tid. Det
var han som bestämde om hur länge sådana som
stal skulle sitta på häkte och vilka som skulle släppas
ut. Domarn hade sina förhållningsorder från
kungen, det var kungen som skickade prästen till
församlingen, som gav löfte att få odla på kronans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
