Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Lazarus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Hans ögon glimmade, hans gråa hår var vått av
feberns svett, men han lyssnade intensivt inåt nästa
rum av baracken. Avlöningen hade kommit,
kortspelet var i full gång! Han lade sig igen och
grubblade — han ägde inte ett öre. Men han närde
en besynnerlig plan.
Alla sex pojkarna kring den avtagna, på ett par
bockar lagda dörr som användes till bord, ryckte
till som om de sett ett spöke, när Lazarus
uppenbarade sig i dörren. Han var mycket hålögd och
det brann två röda fläckar på kinderna, medan han
höll sig fast i dörrposten och betraktade de
spelande. De voro alla något druckna, men för övrigt
hyggliga pojkar med gott hjärta, fast en och annan
av dem alltid gick hem avlöningsdagen med en
annans månadsförtjänst i fickan. De spelade
»tjugoett», Ingen av dem sade något, men ett par ryste
åt den gamle luffarprästens ansikte, som redan
liksom var i kamp med döden själv, under det den
skälvande magra kroppen knappt orkade bära upp
trasorna. Med en hes, kraxande röst sade han:
— Jag vill bli med i spelet — någon låna mig
en krona?
Spelet stannade alldeles av — ingen ville — eller
rättare, ingen kom sig för, det var så underligt,
spela med en döende, Men den gamles ögon
flammade till, han släpade sig ut och kom tillbaka med
en bok i skinnband under armen. Han lade den
mitt på bordet och begärde fem kronor för den.
Man skrattade dämpat. Fem kronor för den gamla
luntan. — Ni kan sälja den på antikvariat för ett
hundra kronor, sade han. Men då ingen visste vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
