Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Lazarus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
duk, som han tillika med Plotinos lade under
kudden, och så förlorade han medvetandet på nytt,
under det spelet i det inre rummet fortsattes. Men
mitt i natten — ljuset brann dygnet om i gruvstugan,
ty det var skiftgång — satte han sig upp och skrev
något på ett pappersark, som han stack innanför
den gamla bokens pärm.
Man hade brått med spelet och ingen hade just tid
att minnas gamle Lazarus som låg därute och
kämpade med döden. Kanske trodde man, att det ej
var så farligt med honom, eftersom han velat vara
med om spelet. Men att han velat spela härinne
förvånade dem i alla fall. Och att han var så ivrig att
han till och med vågat sin gamla lunta, som nog
ingen av dem kunde läsa ett ord i.
Men när aprildagens första ljus lyste på hans
ansikte var det alldeles stilla och stelt. Det kom ett
par av de spelande ut ur det inre rummet med torra,
glåmiga och utvakade ögon. En av dem ville gå
och lägga sig, han hade sin »slaf» under Lazarus”.
När han tittade upp och såg hur det var fatt, väckte
han kamraterna som redan sovo, och ropade ut de
tre som ännu spelade. Motvilligt stego de upp och
bildande en halvmånformig ring kring bädden,
började de svära över att han just skulle lägga sig
att dö här. Men en av dem såg ett papper sticka
fram under kudden. Han drog ut det och läste
följande, skrivet med stora, vacklande bokstäver:
»Det må tagas penningar ur min näsduk, som
ligger här, till en fernissad kista och en svart
åkvagn, ingen arbetskärra, och det som blir över skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
