Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Lögnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
lyckades få bukt med. Dagen var solig mellan
skurarna av dansande snö, och luften i skolsalen
var het och torr. Han gick bort och öppnade ett
fönster och andades ut. Så förbi hade han aldrig
känt sig förr. Men det borde gå över. Med
pannan våt av kallsvett gick han bort och satte sig på
sin plats. Han kände någonting varmt mot handen,
som han höll stödd mot hakan och han tog ett tag
med näsduken om munnen. Det kom blod på den,
han hade hostat tills det kom blod! Jaså — tänkte
han. Det är väl något litet blodkärl i svalget, som
sprungit. Och han fortsatte att tala med barnen.
Han höll ut till eftermiddagen, men före
kvällsandakten vid orgeln höll han ett litet tal till barnen.
De äldre av dem sågo rädda ut, de hade aldrig sett
honom så underlig förr. Ögonen liksom lågade och
han log så milt, men ändå darrade rösten. Med
händerna stödda mot orgeln såg han på dem som
en far vilken tar farväl av de sina.
— I morgon, sade han långsamt, får ni
hemlov allesammans. Och i övermorgon, tror jag,
också, och ni får bli hemma till dess ni får höra
vidare, för jag har visst förkylt mig och är litet
klen — och —
Ni vet väl att jag inte är så högt lärd som de
andra lärarna, jag är bara en byskolmästare — och
därför har jag tyckt om att ni alltid kallat mig
skolmästarn, det låter så hjärtligt. Jag var en stackare,
kanske, men jag ville er väl, och om jag nu skulle
bli sjuk och vi inte skulle träffas mer så vill jag
ge er ett tänkespråk. Tag fram edra skrivböcker
och pennor — nu —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
