Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Lögnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
— Tyst — tyst barn! viskade mor. Hon hade
hämtat sig nu, hon visste vad det gällde. — Stå
stilla hör ni, knäpp hop händerna! Och de bägge
gråtande flickorna knöto sina händer och stirrade
mållösa på faderns ansikte som förvreds alltmer.
— Mor, jag går bort! sade han med låg röst.
— Ja, ja, och du är beredd?
— Jag är beredd! kom det ännu lägre. Han
såg med en förvriden blick på sina barn. Plötsligt
sade han med högre röst:
— Han ljög — inspektören!
Och så öppnades käkarna, liksom gapande efter
luft, ögonen vredo sig uppåt och ena armen föll
rakt ned för soffkanten. Han var död.
Utanför kommo folk springande, man talade om
en doktor. Mor Blom gick stillsamt ut på gården
och mötte dem, men hon släppte inte in ens doktorn.
Hon väntade tills alla gått, hon liksom körde i väg
dem. Ty hon ville inte någon skulle se hans
förvridna, fula ansikte. Och så gick solen ner, den
dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
