Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - I höanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
ryggarna bågna under brännande sol, bland
myrtuvor, risvålar, humlebon och getingar.
Men jag glömmer mig — det var inte riktig
surmjölk i bleckflaskan, som stod i skuggan av ladan,
det var så kallad blanda, hälften vatten och
hälften surmjölk. Detta var en mycket romantisk dryck,
som i den starka solhettan med tillhörande
kroppsrörelse satte inälvorna i en skälvande jäsning, och
kom utdunstningen från de middagssovande
männen att påminna om bränt skinn och fosfor.
I dessa ändlösa slogmarker, där kärrkanterna
prickades av täta spår av älg, där hundlokan och
fläderbusken blommade i all sin härlighet och den
djuptrampade stigen mellan ladgolven slingrade
sig som en mörk orm utför härbackar och över
hundraåriga kavelbroar, där rådde en sällsam dager
med ett underbart ljus strax innan den brännande
solen gick till ro bakom bergen. På ladbacken
stodo de långa hässjorna, i flygel mot den
gråsvarta ladans timmer. Under de utskjutande
takkluvorna byggde getingarna i ostörd ro sina bon.
Humlor, vit- och rödrandiga jordhumlor grävde i
myllan och all marken doftade av honung, medan
väldiga steklar brummande slogo sina cirklar kring
huvudena på flitigt arbetande människor.
Själva ladbacken verkar som ett stycke
kultur i ödemarken, en oas i öknen. Efter mil och åter
mil av vandring genom moras och urskogar, vilar
älgskytten ut där på hösten. Han ställer sin bössa
mot slipredet och går runt ladan, alldeles som
en hund eller räv gör en lov kring stället där han
tänker ligga. Så lyfter han bort klurmparna ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
