Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Om vintern i de stora skogarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
på knä, famlade upp låset och kröp in i stugan.
Han hade kraft nog att stänga dörren, men sedan
var det slut, Till sängen kunde han ej komma, han
låg där han låg.
Han tyckte att det brann en brasa i spiseln, en
väldig, sprakande tallvedsbrasa, och han undrade
vem som eldat åt honom medan han var borta. Han
kunde inte begripa att han låg så mjukt, att det
var så varmt och att inte kroppen värkte mer. Han
famlade med handen bredvid sig, fick tag i ett paket,
slet bort papperet och förde det lilla fläskstycket
till munnen, bet i det och lät det sedan falla ned
vid sidan om sig. Han skulle äta sedan, nu orkade
han ej, och så var han så sömnig. Brasan brann allt
hetare, tyckte han, rummet blev allt varmare.
Dörren öppnades och människor gingo ut och in, tittade
på honom, stego över honom och talade med
varandra. Sedan såg han Maja, hustrun, stå och röra
i bränderna, sedan barnen, som sjöngo psalmer med
späda röster. Var det inte jul? Å, rummet blev
stort som en kyrka och fullt av kronor med ljus i,
å, hur det glimmade. Och just som psalmen brusade,
slöt han ögonen och log — och dog.
De sade, de som hittade honom, att han låg mitt
på plankgolvet med stövlarna på sig, och att han
var alldeles frusen till sten. Men de berättade också
om att ansiktet liksom skrattade — det var hans
leende som frusit fast i hans åldriga ansikte, innan
han hunnit sluta det. Men i en kista hittades ett
papper, som han skrivit någon gång, och skriften
löd: »Alla reverser samt inteckningar
äro upbrände, så att intet därav skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
