Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Evighetsmaskinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVIGHETSMASKINEN.
Han kallades endast »herr Martin», därför att
hans andra namn var för mödosamt att uttala, han
hette Beilitz, och det kunde inte bönderna med.
Varför han bodde på landet, i ett vindsrum ovanför
en halvgalen arrendator som även var socknens
urmakare — i synnerhet duglig på moraklockor och
tröskvandringar som börjat krångla i gången — var
länge föremål för gissningar, en ung artist som
till och med haft utställning i Stockholm skulle väl
helst bo där, bland kamrater och yrkesbröder. Men
så småningom hade det gått upp för Toråsbönderna
att trots artistnamnet, trots utställningen i Stockholm
och trots porträtt av herr Martin som de sett i
Stockholmstidningen, så var herr Martin så fattig,
hade så jämmerligt små inkomster att han måste
bo så här. Denna upptäckt föranledde att han blev
föremål för dels medlidande, dels ringaktning i
stället för beundran — men det tycktes bekomma
herr Martin lika. Han drev ute i skogen sommar
och höst och vår och även om vintern när ej kölden
var för hård, och de som vågat sig upp på hans
kupa kunde intyga att nog arbetade han. Fast om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
