Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Evighetsmaskinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
åtminstone — till jul — till jul — tre långa
helgdagar i ensamheten. Vad hade det tagit åt honom
som stannat här över helgen? Buh — han hade
inte haft pengar till biljett — och rum i staden — +:
och — och —
Han kunde inte få upp sin mun och säga till
om tobak — han spottade och var arg på sig själv.
Skulle hela byn höra att han var utan pengar på
julafton... Nej, han kunde inte — han var för
stolt, för högmodig att stå här och bli nekad kredit
inför alla människor.
När han arbetat sig genom snödrivorna och var
halvvägs hemma räknade han över att han hade ett
halvt kilogram grovt bröd och ungefär ett hekto
margarin kvar där uppe. Men det var ruskigt
att tänka på som julkost i tre dagar, i synnerhet
när man var utan kaffe och tobak... Och när han
slog upp dörren till sitt ostädade rum och kände
lukten av instängd luft, tubfärger, olja och
terpentin, ryste han.
Naturligtvis var pengar på väg — men om de
anlände i morgon var handelsboden stängd, och
han kunde inte gå och efterhöra post den långa
vägen om han inte fick mat. Han måste nu...
Herr Martin var en klok, envist inrättad man,
och han hade ingen lust att förtvivla i första taget,
men när han nu tänkte på att han måste ransonera
brödet och smöret för att få en bit varje dag, så
gick det en känsla av på en gång ilska och behov
att gråta igenom honom. Han tände lampan,
gudskelov, han hade två liter fotogén! Han skattade
upp vedförrådet: det borde räcka med någon hus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
