Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Evighetsmaskinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
fram ett par steg och gjorde rösten bred och säker)
Brännvine ä full rent i alla fall...
Den julkvällen lärde sig herr Martin att inte
döma människor efter en måttstock. Det finns många
sorter av dem, fina människor som gå lappade och
smutsiga och till synes otrevliga, men i vars själar
det stora gemytet har sitt hemvist.
Där tickade dussintals klockor av alla världens
fasoner kring väggarna, och den heliga timmen,
tolvslaget dånade fram ur innandömena på
stjärnsundsur, moraklockor, smålandsklockor och gamla
värmlandsur som kunde repetera timmen varje tid på
dygnet om man drog i ett snöre.
Till slut drog urmakaren med mystisk min undan
ett förhänge i ett hörn, sköt de överflödiga
glasögonen ännu mer uppåt pannan och blev allvarlig
som gammalt järn i ansiktet. Ögonen tindrade och
hans röst nästan darrade när han sade:
— Ja — om han aldrig säjer ett ord åt nån —
så — här har ja full mitt.
I taket var fäst ett hjul från vilket en snodd
löpte ner till en apparat vars invecklade
konstruktion tydde på årslångt arbete. Där fanns gamla
delar ur ångmaskiner, bitar av en regulator, ett
elektriskt batteri, en laddflaska och två väldiga kolvar
av mässing.
Herr Martin log inte, han kände sig rörd. I
verkligheten är vi såna där fantaster allihop, tänkte
han, den ene målar, den andre... Huvudsaken är
att ens galenskap inte yttrar sig som elakhet. —
Nå — kan han sättas i gång frågade herr Martin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
