- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
269

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Mitt testamente

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

269

mindrevärdig, och alla avsky dig. Men vad du än är,
du är väl en god människa mot dem som äro dig
underlägsna, du pinar och plågar ingen, du har
aldrig slagit en kvinna eller en gammal man på
vägen. Allt du gjort har du gjort av nöd eller
passion eller förvirring och allt har du ångrat. Du
är icke så illa däran, du reser dig upp nu och blir
en bättre människa med större självbehärskning.
Du är icke förlorad, du är som tusen andra, tillfället
gjorde olikheten.

Men — det kanhända att du icke är som de tusen
andra, att du gjort ett brott som icke har någon
ursäkt, att du känner att det onda inom dig endast
sprängts ut. Du får ingen misskund, du spottas
på och det med rätt, ditt namn nämnes med avsky
och själv begriper du icke hur allt detta kommit.
Var det icke du som valde brottet utan brottet som
valde dig? Var du förutbestämd. Allt detta frågar du
om, men får intet svar. Allt du vet är att du dödade
av en inre drift, av ett hat som var nära släkt med
vansinnig tillbedjan, dödade du din älskade. Du
föres ut till giljotinen och du förbannas. Min son,
jag välsignar dig. Hur kan jag göra annat, jag är
ju din far!

Du frågar om du bör förtvivla, om det icke
gives något skäl för att en sådan som du blivit född,
om det icke finnes någon mening i din tragedi?
O, min son, så länge du har kraft och förnuft nog att
fråga så, så länge lysa alla hoppets stjärnor för dig,
fast kanske ännu långt borta vid horisonten. Så
länge du frågar, så länge söker du din Gud. Och
så visst som du är mitt barn: vad du än är: rik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free