Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Han berättade därefter åtskilliga små historier
om små kärleksaffärer, med den mystiskt hänförda
min med vilken män tala om kvinnor, när de varit
utan dem länge. Han gjorde det med en rask
fart, då och då blåsande i elden under pannan.
På en kvart fick jag sannerligen veta mer om hur
kvinnan är danad och hur hon skall handhavas,
än om jag läst alla böcker i ämnet. Det var bara en
sak som oroade honom: att han inte ännu fått ligga
hos en indianflicka. Han försökte i fjol tre gånger,
med den följd att han alla tre gångerna fick stryk.
Han var riktigt ledsen när han tänkte på det.
Indianerna hade skurit itu hans rock på ryggen och
vikit bitarna åt sidan, varefter »den unga flickan»
slagit honom med ett vasst ris.
— Naturligtvis var jag full, förklarade han
saktmodigt, annars hade jag väl aldrig kommit dit.
När vi drack kaffet berättade han om sin
friarfärd till indianbyn.
— Den där dansken Hansen hade brännvin,
förstås, å vi låg i Gramlings camp å söp. Det fanns
ingen enda käft där mer än Hansen å jag å den där
skojaren Petterson, ni vet, han som narrade
Blomstroms FElis att dricka sitt eget urin som botemedel
mot olycklig kärlek. Jag vet inte riktigt var han
har kommit ifrån, den där Petterson, men full av
Håle är han. Som när han var kock i Hammolds
camp å chefen inte ville ge honom fri resa till Aitkin,
sa han, pass opp du, Williamson, sa han, så du
inte får fri resa en hel natt! Williamson skulle
aldrig ha ätit soppa den kvällen, för det var ett
springande hela natten för honom, ut å in, in å ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
