Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
bortåt ett tusen hjortar här uppe, att han hatades
av indianerna för att han ensam ödade ut deras
jaktmarker, att han gjort större bragder än själve Daniel
Boon gjorde i sin tid. Sedan började han på om
hur stark hans bror var, hur förståndiga kusiner han
hade och slutade med att han aldrig träffat någon
som var så litet rädd för åskan som han själv.
Under hela tiden rökte och spottade han som en het
kamin i takdropp.
De mest sympatiska av alla jordens skrävelmakare
ha det gemensamt, att om man låter dem ljuga ut
riktigt och bara tiger och beundrar, fattas de till slut
av ett slags medlidande med åhöraren, som inte är
så märkvärdig. Fred var en sådan. När han
skrävlat i två timmar började han se vänligt nedlåtande
ut, och gav mig många frågor för att höra om det
ändå inte fanns vissa, fast ringa drag av storhet
även hos mig. Det värsta man kan göra då, är
att servera dem en tio gånger starkare soppa än de
kunna åstadkomma själva, att riktigt ljuga i kull
dem. Därför gjorde jag det. Jag skröt och ljög
för övrigt så mycket därute, att det är mig en
verklig botgöring att endast hålla mig till sanningen i
denna bok.
Jag bar tältet och Fred en del av köttet när vi
gingo hem. Fred hade aldrig varit med om sådan
tyngd på kött förr, sade han.
När vi kommo hem hade Hedstrom gått och han
hade skrivit med en krita på väggen att han gav
fan i att vänta längre. Men det hade vi nog
förstått ändå, fast han inte skrivit det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
