Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
|
å
295
beundrat dess verkan, sågo vi oss om efter Jimsons
blockhus, men det hade aldrig funnits något,
åtminstone kunde vi ej hitta det, och eftersom vi
hade Gramlins loggcamp intill, gick vi dit för att
leta efter Stammering Frank. ;
Johannes var en tystlåten, hetsint, misstänksam,
stark, trofast och pålitlig kamrat, som slog till både
när det behövdes och när det var överflödigt. Han
var ett bra sällskap, men han hade inte ett spår av
humor. Dessutom var han vidskeplig till otrolighet.
Men han var, så vitt jag då kunde fatta, aldrig rädd
ens för djävulen själv. Han spelade »The Devils
dream», »Irish washerwoman» på fiol rätt bra, och
sjöng ofta om »The Wild Irish Rose». Hans ansikte
var rött, kroppen var en jättes och han kunde
varken läsa eller skriva.
När vi kom fram till campen gjorde vi vår
lägereld i lä utanför ena långväggen och beslöt att
övernatta där, i stället för att krypa in i de dunkla och
mögliga båsen därinne. Det var redan mörkt. Vi
lagade vår mat och pratade. Johannes föreslog, att
vi skulle sätta eld på hela härligheten innan vi gick
därifrån i morgon, ty, sade han, dom brukar göra
så med campar som inte ska användas mer. Dom
står annars och ruttnar ner och hästarna som går
på bete kan komma på -att gå in och bli i fällan,
Jag sade, att det skulle vara mycket roligt att
tutta på det, men undrade om det var lagligt, vartill
Johannes svarade, att inte fanns det några lagar
mot att tända eld på hus, inte. i;
Det var en ödslig och nästan högtidlig ro över
den gamla planen, där jag vintern förut hört så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
