Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
»Och nog så är jag gammal och mina gråa hår
de skall snart bäddas neder uti graven,
och mellan mig och min faders gamla gård
går de stora vilda stormar uppå haven...»
Det var den lille veke gubben Paul Peter
Sonberg som sjöng detta just som jag en kväll kom
upp till hans blockhus. Han hade solbitet ansikte,
med otaliga ärr efter kopporna och långt skägg.
Han satt på stockstängslet en bit bakom stallet
och höll en arm om vardera av halsarna på två nästan
vilda hästar, som ibland kommo upp till inhägnaden
och som ingen annan fick komma nära, därunder
sjungande den anförda sången. Men han kunde
också ibland dra till med Napoleons marsch, »A
farmers boy, hoe out your row», och, om han var
riktigt i tagen, den gamla äktsvenska: »Å när som
jag kommer till vännen min, för nionde
nio-nio-nionio-nionde-milli-millijon», och så vidare. Men nu
sjöng han liksom i ett slags hemlängtan, han hade
varit fyrtio år i landet, men man glömmer inte,
man kommer ibland att liksom tänka på en del...
De långhåriga hästarna blundade åt hans sång och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
