Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
års arbete. Nu hade jag bara mitt fattiga lösörebo,
och jag drog i väg hit och jag fick kvartera in mina
två hästar jag köpt på nytt i Draggers camp vid
Gin Lake. Och så när jag börjat få opp blockhuset
här — å jag arbetade, jag var alltid ensam, och
gjorde all clearing själv och högg ihop timret, för
barnen hade jag i Minneapolis tills kojan skulle
få tak över säj, jo, och då hade jag tagit dit, till
Draggers camp, mina tjugu höns och skulle bygga
ett barkskjul åt dem, för nätterna var kalla. Så en
kväll när jag var trött och hade tänt en eld där
borta framför cribben och låg och tänkte på att
jag snart skulle vara som en kung här. För hästar
och vagn och plog och harvar — allting — å
seldon och en bra sats havre, det hade jag nu i den
gamla campen vid Draggers.
Sonberg halvlåg intill elden, så mycket i röken
som möjligt för att rädda sig undan moskiterna.
Hans magra ansikte med det gråa skägget hade fått
ett uttryck av hoppressad smärta, men han såg inte
en enda gång på mig.
— Jo — och då kom Jimsons pojke springande
och skrek någonting där uppe i gläntan. Jag trodde
han hittat färska hjortspår — och så — och så hörde
jag vad han sa — han sa att Draggers camp
brann! Jag fick tag i pojken, jag skakade
honom och skrek, jag trodde inte, tills han slet sig
loss och sprang och vrålade dessa ord: — Skynda
däj då, gubbe, för allt du har brinner åt hell, sade
han. — Är där ingen, ingen som kan få ut hästarna,
skrek jag i det jag löpte som en råbock genom
snårea. — Jag vet inte, svarade han, för han fläm-
Dan Andersson. IV. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
