Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
— Pass opp, om du träffar Nilson, sade han, i
det han skakade något svart pulver i kaffepannan.
Vet du hur han sir ut?
Det hade jag ingen aning om,
— Han är rödbrusig, och snor opp mustascherna,
så här! Harrot snodde förtvivlat på sina
tagelgrova, stripiga borst. Och så har han mage, för
han dricker öl som en usling. Han har ringar på
alla fingrarna. Han har blå näsa och stora öron
och snövitt hår. Ja, så sir han ut, Nilson.
— Kommer han ofta hit upp?
— Han kommer då och då, och när han inte har
tid, så kommer Peterson och Lyndstrom och
Sjustrom och alla de andra. Dom är likadana allihop.
När vi drack kaffe talade han om att han aldrig
fått lära sig läsa eller skriva, vilket han syntes
högfärdig över.
Men det roligaste av alltsammans var när jag
slutligen narrade honom att spela på fiolen, varvid
jag upptäckte att han kunde ett enda stycke, »The
Devils dream». Han spottade även när han
Sspelade, hela tiden.
Han talade om för mig att han suttit här ett
helt år nu, och att han grävt upp ett litet åkerland
bakom kåken, där han skulle ha potatis. Men, sade
han, han hade försökt det där en gång förut, bara
hans potatisland blev nog stort, så då kom där en
sån där Nilson och mutade in sina etthundrasexti
acres och potatisland och alltihop, och då fick
Harrot dra i väg igen. För det här var sån där
homesteadjord alltihop. Jag frågade honom varför han
inte slog sig ned på ett homestead själv, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
