Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
gjorde sedan en svans av tagel, som han stal
ur Svansons stall, ställde vår skapelse på en
undangömd plats i solen och larvade i väg till
Breenburgs boardinghus för att äta middag på min
bekostnad. Jag lät förstå att jag hittat sjuttiofem
cents i rockfodret.
När vi kommo tillbaka var trähästen ännu inte
riktigt torr, så vi satte oss ner och beundrade den
en timme. Petterson sade, att det, by Gosh, var
den enda sak han gjort färdig i hela sitt liv.
Under tiden började han tälja en till. — Det var tur, att
jag inte supit opp kniven, sade han. Då hade
det varit hopplöst.
Om en stund funderade han på, att det kunde
vara på tid att sälja ut lagret innan det blev kväll,
och med vår granna häst i ett tidningspapper
traskade han i väg upp till hotellet.
Jag kan se det ännu från min plats vid
brädstapeln. Nu är han framme vid Svansons
glasveranda, här kommer Svanson, och — o himmel,
du är dock vår vän! — där kommer Svansons grabb
springande. Svanson itar hästen och synar den,
och jag kan förstå, att Petterson under tiden pratar
ofantligt, fast jag inte hör det. Nu vinkar
Svanson avvisande med handen, nu tar Petterson tillbaka
trähästen med en nonchalant gest. Säkert spelar
han alldeles likgiltig. Det är måhända den sista
av det stora från Sverge komna lagret, han bjuder
ut. Kanske han själv är lika glad att behålla den
liksom till ett minne? Men nu ingriper grabben
tydligen, Svanson tar tillbaka trähästen. Jag börjar
nästan svettas. Grabben talar med far sin, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
