Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
en jätteorgel ut sin varningssång över hjortarnas
öar och sköldpaddornas träsk. Jag hoppar åt sidan
och sätter mig på en trädstam och tittar på odjuret.
Jag hinner knappt se de väldiga bokstäverna G. N.
på loket, innan lyxvagnarna rusa förbi mig som
onda andar. Deras väggar av glas lysa upp
ödemarken med all himlens härlighet, och säkert sitter
där mången trött tvålagent med hustru och tre rum
i Duluth eller Chicago och glädes, att han slipper
fotvandra i dessa trakter. Det prasslar i snåren
bakom mig, någon liten mård, som jagat råttor i
natt på järnvägsbanken — de vimla vid varje
stentrumma mellan träsken, där banan slagit bro — tar
nu några skutt bakåt för att beundra Great Northern
Limited.
Och så slå vi läger igen. Min »rumskamrat» kan
konsten att koka mat i ödemarken, bara han som
nu hittat någon som kan köpa råvaran i
sågverkssamhällena och bära den åt honom. Han hoppar
på en grov krycka av järnek, som han snickrat
själv. Han är svensk, och han förtvivlar aldrig.
Svenskarna är ett duktigt folk, var man än träffar
dem. Aldrig får man av dem samma intryck av
löst pack, hur fattiga och hemlösa de än äro, som
av italienare, fransmän och gärna tyskar i samma
belägenhet, fast tyskarna äro packet som man aldrig
eller sällan hittar trasigt, hellre med fickorna fulla
av handelskram och skenet av gentleman över den
flottiga habiten.
Min kamrat hade för närvarande inga andra
önskningar i denna värld än ett bra och snyggt
konstgjort ben, så att han skulle slippa kryckan. Det fanns
PE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
