- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
365

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - Svensk-amerikanskan Telma Johansson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

365

o ja-ade lika som förr, och drog på om målare och
bildhuggare och såna som ägnat hela sitt liv åt högre
syften.

Så vart där en annan vind, och jag vart
allvarligt kär i den där bankirdottern, som under tiden
blivit intim vän med Telma, så att de inte hade
några hemligheter för varandra. Och eftersom jag
hade fast beslutat mig för att gifta mig med Elsa,
bankirdottern, som jag inte vill beskriva alls,
därför att jag verkligen älskade henne, och sådant tiger
man med, så följde jag henne ut en kväll i parken
och friade och fick ja, varpå hon, som aldrig varit
kär förr, efter vad jag vet, i yrande glädje sprang
och berättade, blyg och fröjdefull, sin lycka för
Telma.

Jag trodde förut att jag något så när förstod mig
på fruntimmer, och jag menade att nu borde Telma
inte bli så ädel mot mig mer. Dels hade jag
alldeles försummat henne en vecka, åtminstone hade
vi inte kommit till något vidare intimt förhållande,
och, som sagt, under en tid av en vecka hade jag
ej varit i hennes sällskap. Jaha, dels det — och så
tänkte jag hon skulle surna litet i alla fall — en
inbillar sig mycke, när en är ung. Nu insåg jag
att jag inte begrep någonting, för Telma kom och
gratulerade allt hon orkade. Hon ville, som hon
sa, bara få rå om mig en timme, innan jag alldeles
blev upptagen, och den timmen skulle hon
promenera med mig utåt sjön och språka om så mycket.

Jag blev litet förbryllad och frågade Elsa om lov.
Jo, så gärna, hon var inte alls svartsjuk på sin
Richard, gå bara, ni, jag känner Telma, bättre säll-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free