Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - Svensk-amerikanskan Telma Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Jag viskade i hennes öra, att jag ville att kärleken
skulle vara vitt skild från alla låga lidelser, och då
syntes hon djupt rörd, hon liksom smög sej fastare
intill mig och såg mej in i ögonen. Jag försökte läsa
något i hennes blick — liksom spionera ut henne
— men, som förut en gång, jag var alldeles för nära.
Jag hörde inte allt hon under tiden viskade i mitt
öra. Jag lade hennes armar om min hals, och hon
lät mej göra det, och jag minns att då viskade hon
något om ädla hjärtans kamp mot det låga och
nedriga. Hon vred sej lite oroligt under tiden, och
flämtade fram något djupt ord då och då. Mellan
var gång jag kysste henne sade hon något om
kärlek för kärlekens egen skull, som jag inte minns.
Men då hade jag slutat att svara henne. Vi var för
nära varandra, vi såg inte alls på varandra, men vi
brottades en liten smula, och sen så pratade vi
inte mer, det vart alldeles tyst ett tag. Hon satte
sej opp sedan, tog med händerna bakåt nacken,
fick tag i en hårnål, som hon stoppade i munnen,
och så sa hon:
— Oh, my, så du rufsat till mej, då!
Sen så gick hon bort och reglade dörren, så att
ingen skulle kunna överraska henne, när hon
kammade sej framför min spegel. Jag skrattade lågt —
kunde jag annat, jag väntade på bannor, men det
kom inga, utan hon sade att hon inte kunde med
ryssen, han var för sinnlig.
När hon var i dörren och skulle gå, sade hon,
att om hon tvivlat på mina rena avsikter med den
andra förut, så nu tvivlade hon inte mer. Hon sade
Dan Andersson. IV. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
