Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturkritik - En modern mystiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
i uttryckssätt som icke står mig till buds; dess
handling — om man med detta ord kan beteckna ett
förlopp av visionärt målade företeelser dels i
andens, dels i kroppens rike — kan icke utan fara
för grovt missförstånd rabblas upp i ett kort
sammandrag, liksom när man anmäler en ny bok för
hängmattan.
Det är icke, påstår bokens huvudfigur, på grund
av leda eller hat mot livet som han plötsligt känner
sig vilja sjunka ihop, ur stånd att längre uthärda
att ens se sig omkring, se alla vidrigheter inuti
Vexiersalon van Chidder Griän.
Betraktaren har bara sett för mycket, han lider av mus
eikrankheit. Han kan icke med Chidder
Grins stora humbugssalong mer, ej därför att han
är pessimist eller människohatare, men av ren
oförmåga att tåla lokalens luft.
I detta lilla resonemang ligger en sarkastisk udd
förborgad mot alla våra evigt »livsbejakande»
humbugskritici, vilka genast skriva en sjuklig
pessimism, livsleda, magsyra, och brist på frisk luft och
rörelse när de hitta en författare som har det
sällsynta modet att icke sticka huvudet i busken så fort
Chidder Grän visar sitt beläte: det vill säga som
vågar beskriva livet. Det går ju an med en
Romain Rolland. Han är dock icke mystikern, icke
förkastaren av Europas kultur, utan själva den fina
kultens profet och överste präst, nog lyriker att
efter disharmonierna stämma sitt spel till en i
poetens blå luft förtonande hög visa. Han stöter bara
då och då mot bottnen, dissekerar och undersöker
de sällsamma djur han finner där. Men han höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
