- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
382

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturkritik - Om böcker och bokkritik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Deras skalper drog jag av — en part åt hundarna jag gav.
Nätt jag trädde deras tänder på en rem.
Och så fann jag mycket lätt att de haft fel och jag haft rätt,
och jag gladdes mycket att jag dödat dem.


Det är kanske mer än en av våra unga poeter
som skulle önska sig rätten att svara på kritiken
ungefär på samma sätt, för modernitetens skull
kanske med jiu-jitsu. Det är inte så länge sedan en
hetlevrad författare skrev en insändare till en
daglig tidning däri han heligt lovade recensenten ett
kok stryk ifall han träffade honom, och det
förefaller som om ett sådant neolitiskt besvarande av
kritiken stundom vore det enda användbara
ifall man nämligen åsyftade att skrämma kritikern
till evig tystnad, eller, som Kipling längre fram i
dikten uttrycker det, att gå tillbaka till sitt eget
halvarbetade skinn och inte slänga det för att lära
de andra en ny garvningsmetod. Speciellt gäller
detta om den sortens kritici vilkas litterära anspråk
äro konstruerade efter en viss normalplan, vilkas
oförtäckta raseri över att finna något skrivet om
saker dem de icke erfarit, och angående vilka de
känna en viss blygsel över att de alldeles undgått
dem, och angående vilka de således icke kunna
göra sig några principer, yttrar sig i sådan grad
av nervositet att de icke ens äro i stånd att som
de eljes ämnat, bedöma arbetets konstruktion: de
äro för obehagligt berörda av att bli påminta om
huru de från vaggan stått alldeles utanför det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free