- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
385

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturkritik - Om böcker och bokkritik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bernes, ehuru han måste tillägga att Baudelaire skriver
bättre vers och icke heller kommer att av Rom
begära jesuitordens upphävande. Och den upphöjde,
snillrike J. Barbey D’Aurevilly skriver om
Baudelaire ungefärligen att författaren till Fleurs du mal
icke velat vara satiriker och dock till sitt väsens
konsekvenser blivit det, och att man då man läser
honom ofta föreställer sig, att om Timon av Aten
hade ägt en Arkilokos genialitet skulle denne varit
i stånd att smäda människonaturen så genom att
så giva den i dikt. Och han slutar med följande
allvarsamma, om diktverkets innersta ande djupt
medvetna ord: Efter Fleurs du mal gives det icke
mer än två möjligheter för den som frambragt dem:
att skjuta sig ett skott genom huvudet... eller
bliva en kristen!

Undras vad man om denna bok skulle ha skrivit
i ett land där Frödings ursprungligt friska dröm
om arisk renhet måste stympas!

Man har talat om den översvämmande bokfloden
till varje jul, man har också bevittnat hur kritikerna
icke just gjort annat i sina anmälningar än
försmädligt förfasat sig över böckernas och särskilt
författarnas mångfald. Man ville ha en sovring i
detta fall.

Enligt min mening finnes det inga möjligheter
att göra en sovring bland författarna, ty deras skara
skall alltjämt vara lika stor och lika stor skaran av
mot parnassen sträckta armar. De fördraga ju var en
i sin stad att, med ringa, med medelmåttig eller stor
begåvning svälta och frysa och taga smälek för ett
yrke som likt en envis åkomma sugit sig fast vid dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free