Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fotfäste bland den självständigt tänkande delen av den
akademiska ungdomen i Lund, och den gamla radikalismen, som
står indifferent eller avvisande mot socialismen, representeras
vid det sydsvenska universitetet numera endast av några
professorer. Men diskussionen av den 14 maj 1891 fick även en
mera intimt personlig betydelse, ty efter den officiella
avdelningen anordnades en enkel fest, som varade till soluppgången,
och vid detta tillfälle lades första grunden till den vänskap,
som under de följande åren förband Danielsson med några av
det s. k. Tuakotteriets mest representativa medlemmar, tills de
en efter en skördades av döden, och han slutligen själv som
femte man följde dem i graven.
Axel Wallengren har i en av sina noveller— »Mannen med
två huvuden» — givit en skildring av detta Tuakotteri, som
tyvärr måste betecknas icke blott som misslyckad, utan som
fullkomligt missledande. Flera av de dominerande
personligheterna skjutas av Wallengren åt sidan eller negligeras
fullkomligt, och i stället framföras en del bifigurer, som tolerades
mera på grund av sina synder än sina förtjänster, och det hela
berättas i en jargon, som osökt erinrar om den avståndna
punschesprit, som är själen i herrar Manasse Nybloms och
Mari Mihis humoristiska författarskap. Wallengrens skildring
kändes av alla, som deltagit i Tualivet, som en blåme, och det
var oss en verklig lättnad, när Axel Danielsson i sin anmälan
av Wallengrens bok (dec. 1894) tog bladet från munnen och
gav följande ampla beriktigande:
»Man får av hans (W—ns) penna en ytterst matt
föreställning om studentlivet i Lund. Jag har själv varit med vid vissa
tillfällen i denna ystra bacchanal, som med alla sina
skuggsidor slipade intelligenserna mer än den förstörde själarna.
Därför kan jag yttra mig som kännare, och ehuru Wallengren
berättar oss verkliga händelser och skildrar verkliga personer
med en mera närgången än träffande tydlighet, förmår han ej
återge det, som i Tualivet var det berättigade och det bedå-
XL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
