Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kléen, Axel Wallengren, Adolf Strömstedt, Emanuel av
Geijer-stam, Albert Lindstedt, Lars Rydner, Carl Aug. Wahlstein
m. fl., och som ungefär under två års tid varje afton samlades
på Kafé Tua, när mötesplatsen icke förlädes till Malmö eller
Köpenhamn, blev Axel Danielsson snart en av de ledande
själarna. Kotteriet sprängdes redan 1893, ^å dess medlemmar
skingrades till Stockholm eller utlandet, och kort därpå
började döden sina härjningar bland Tuamännen; men man
behöver endast läsa de nekrologer, som Danielsson ägnade sina
gamla Lundavänner, för att förstå, att Tualivet för honom
var en grönskande oas under en annars tämligen glädjefattig,
men så mycket mera ansträngande ökenvandring.
1 april 1894 inträffar det första manfallet, då Albert
Lindstedt, den kalle skeptikern, vars livsprincip var »att icke trassla
in sig med folk», men som till sist gifr sig med en
prostituerad och med henne emigrerat till Amerika, skjuter sig i
Köpenhamn. ] »Arbetet» den 6 april 1894 gav Danielsson
den döde vännen följande eftermäle:
»Så skulle alltså han sluta!
Jag anade det nästan, då han i höstas en kväll steg in på
mitt rum i Folkets Hus, trött och utflackad efter en olycklig
Amerikafärd, och bad mig skaffa sig en blygsam plats som
tidningsman. Sedan hörde jag aldrig av honom, förr än jag i
går såg i de danska tidningarna att han gått ur livet med ett
förtvivlat språng.
Albert Lindstedt var en högt begåvad ande av äkta modern
anläggning. Då vi blevo bekanta var han redan, vid mycket
unga år, licenciat och ansågs ha en lysande framtid för sig.
Han hade arbetat otroligt i sin ungdom, var snarare till sin
natur en bokmal än vivör, fast hans amerikanskt humoristiska
lynne drog honom ut i glada kretsar, där han förlorade något
av sin energi. Men det som knäckte honom var dock icke så
mycket utelivet som tanken på de oerhörda svårigheterna att
med någon utsikt till komfort slå sig igenom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
