Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dödens skördar
När han kungjorde sitt beslut att resa till Amerika avrådde
honom vännerna. Men han gjorde en mycket enkel kalkyl och
visade att han aldrig skulle hinna bli skuldfri på en vanlig
lärarelön och på annat sätt kunde han icke i Sverge
kapitali-sera sitt matematiskt-vetenskapliga vetande. Det hoppades han
kunna i Amerika, men kom tillbaka med absolut svikna
förhoppningar.
En ledsam, orimlig kärlekshistoria spelar också sin roll i
denne mans liv.
Det är bittert att tänka sig så mycken intelligens och
kunskap gagnlöst bortspillda. Men går domen ut över honom
allena? Han skulle helt visst med glädje ställt sina ansenliga
krafter i det produktiva arbetets tjänst om samhället erbjudit
honom ett tillfälle. Men detta tillfälle kom icke. Han måste
därför vid 26 års ålder sätta revolvern för tinningen, ge upp
spelet på detta cyniska sätt, emedan han icke hade lust att*
svälta, till dess turen möjligen skulle komma för honom att
dra ett nummer.
Så bli i detta samhälle även de högsta intelligensers liv
beroende av tillfälligheter, ett spel, vars utslag slumpen
bestämmer. Är det då så underligt att allt flera bland det litterära
och vetenskapliga proletariatet instämma i ropet på en bättre
organisation! Det gäller ingenting mindre än att rädda
tusentals begåvade och kunniga män från hungern och revolvern.»
] december 1896 dör Axel Wallengren i Berlin och får
av D. bl. a. följande minnesord:
»Det var en originell ung man på en tid, då
individualite-terna börja bli så sällsynta, en särgångsman, som stolt satte
sin svarta cylinder på och tog sin käpp i handen och rak i
ryggen som en ryttmästare spatserade ut i världen, kanske
överskattande sin förmåga men livligt övertygad om sin mission.
Han skall leva som ett glatt och outplånligt ungdomsminne
hos mången, som nu kämpar sig fram genom livet».
1 december 1898 dör så Emil Kléen på Lunds lasarett, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
