Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller kanske riktigare varje race skulle söka att i första hand
fritt utveckla sina egna utvecklingsmöjligheter och först sedan
lära utav andra. Och han skydde ej att öppet bekänna den
kätterska åsikten att »tro på nyttan av en återupplivad
nationalitetskänsla, både på den socialt-praktiska nyttan och den
ideella lyftning medvetandet att tillhöra en livskraftig och aktad
nation ger åt sinne och håg». Även i freds- och militärfrågor
hyllade han samma kätterska åsikter, som sedermera vid
upprepade tillfällen lancerats av en skribent i tidningen »Arbetet»,
att nämligen alla fredssträvanden, de må nu ta den ena eller
andra formen, endast kunna ge illusoriska resultat, så länge
den politiska makten ligger hos ett kapitalistiskt fåtal i stället
för hos en socialistiskt tänkande och handlande folkmajoritet.
Lika självständig och fördomsfri var Danielsson i sin
demokratiska uppfattning och i sin tro på folket. Det händer
ju, nu för tiden kanske mera sällan än förr, men ofta nog
ändå, att unga svärmare med och utan studentexamen gå till
storms fyllda av en hänförd tro på det förtryckta folkets
moraliska höghet, och när de sedan finna, att det förtryckta
folket stundom är ganska omoraliskt, slocknar den revolutionära
elden med ens, och de bli radikala intelligensaristokrater, eller
enklare uttryckt, medvetna filistrar. Huruvida Axel Danielsson
någonsin hyst denna kolartro på folket vet jag icke, säkert
är att den i varje fall lämnat honom, när vår bekantskap
stiftades, ty han hade redan då gjort erfarenheter, som stämt
honom ganska kritiskt mot arbetarklassens påstådda
förträfflighet. Men Danielsson ägde alldeles för mycket flärdfri
högsinthet för att ens i drömmen kunna förlika sig med
Nietzcheanismens sociala storhetsvansinne, hjärtlöst som allt
vansinne; man jämför e härom hans — trots ett par små misstag
ang. Strindberg — briljanta artikel »Zarathustra och hans apa»;
och dels hade han ett särskilt intresse för proletariatet, icke
blott när det vid ett upplopp skjuter upp ur jorden som en
mystisk, nästan övernaturlig makt, utan också i de lugna ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
