Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur skuggornas värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
källare, så sker det av ett ögonblicks svaghet. De skynda
genast därifrån, oroliga för vad som möjligen kunde komma
att inträffa, om de dröjde där länge, och klättra upp på sin
vindsskrubb för att stilla sin hunger med en pipa, ty tobak
ha de alltid, om de också icke ha någonting annat Ar det
kallt, elda de med sin sista pappersrulle och sätta sig
beslutsamt ned att skriva en ny. Om en vecka synas de åter på
Norrbro med en rulle under armen.
Varandra känna de icke, icke ens till namnet. De leva
var och en för sig, fullkomligt avsöndrade från allt umgänge,
ha inga anförvanter, inga släktingar. Få de pengar någon
gång, så supa de upp dem solo. Mötas två av dem i
trapporna till någon förläggare, så stanna de visserligen alltid och
ge varandra en blick, till hälften uppmuntrande, till hälften
fientlig, men de dra icke upp händerna ur rockfickorna för
att hälsa — därtill är det alldeles för kallt i dessa trappor,
och de namnlösa författarna begagna icke handskar.
Under kalla och dimmiga vinterkvällar synas de ofta likt
verkliga skuggor smyga fram utmed strandgatorna och se ned
i vattnet, liksom de där sökte svaret på frågan, varför icke
de som andra människor ha en överrock, ett par galoscher
och ett par handskar. Men de dränka sig icke, ty de ha
den där heliga elden, som skyddar dem. Och skulle det
hända, att någon av dem på detta sätt gör ett slut på sitt
skuggliv, så binder han ganska säkert en sten om halsen på
sig, ty man hör aldrig talas om, att någon skugga flyter upp
som kadaver. 1 alla fall älska de strandgatorna, helst vid
tjocka och stark köld.
Några av dessa skuggor skola med tiden bli store män och
intagas i Svenska akademien och få 300 kronor arket för sina
rullar, då de nu få ingenting. Men det är endast några få,
de flesta dö som skuggor. Och det är just lyckan, att de
icke veta på förhand, vilka som äro de utkorade, annars
skulle den där elden lätt kunna slockna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
