Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitta kvar en och en halv timma till med tuggbussen i mun
utan att få spotta? Nej, svarade min mångåriga erfarenhet, det
kan du icke, om du vill ha din mage i normalt skick, när du
vaknar i morgon bittida. Jag satt därför i beredskap att en
gång besegra min passion och ta ut tobaken och lägga den i
närmaste blomkruka. Ja, jag satt just färdig att göra detta offer
på min kärleks altare, när svärmor plötsligt steg upp, tog
kaffebrickan och lämnade rummet. Och knappt hade dörren gått i
lås efter henne, förr än min eldiga fästmö, som älskar mig så
djupt och passionerat, med ett språng kastade sig ned i mitt
knä och knäppte sina mjuka armar som en klave kring min
hals och lät huvudet sjunka ned mot min vänstra axel, så att
hennes alabasterbarm råkade att betäcka bröstfickan, där jag
hade min näsduk. Alltsammans gick så blixtsnabbt, att jag icke
hann göra en rörelse eller tänka en tanke. Först efteråt fick
jag klart för mig, i vilken förtvivlad belägenhet jag befann mig.
Spotta kunde jag icke, det förbjöd mig den sista gnistan av
hyfsning och civilisation — ingen karl i världen, som gått
genom 5 klasser i ett elementarläroverk, spottar över en kvinna,
som ligger utsträckt i hans knä. Lika litet kunde jag ta ut
tobaken, ty min flickas ögon voro fastnaglade vid mina läppar
envisare än vanligt. Om jag bara kommit åt näsduken, så skulle
jag låtsat torka mig om munnen och därvid låtit bussen falla
ut — en mycket vanlig list hos mig (varför också alla mina
näsdukar voro fullsatta av stora svartbruna fläckar, som aldrig
gingo ut i någon tvätt). Men jag kunde omöjligt ta upp
näsduken såsom hon nu låg. Jag skulle då ha uppfört mig som den
brutalaste patagonier eller tranätare från Grönland, jag skulle
ha oskärat den renaste poetiska stämning, rubbat henne ur det
ljuvaste läge en kvinna kan inneha invid den älskades hjärta,
och med säkerhet fördärvat hela eftermiddagen. Jag hade
således endast ett val . . . att svälja . . .
Under tiden låg min flicka och väntade på att jag skulle böja
mig ned över henne och trycka en kyss på hennes halvöppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
