Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otåliga läppar. Men det dröjde jag i dag med och betraktade
uppmärksamt en gravyr på motsatta väggen. Då reste hon sakta
upp huvudet, sköt fram läpparna och slöt ögonen; men icke
ens på halva vägen mötte jag henne, utan gjorde i stället av
mina fylliga läppar en smal skåra, varigenom icke en droppe
av tobakssaften skulle kunna sippra ut. Jag var så mycket
olyckligare som jag visste, att det gällde ingenting mindre än min
framtid: om hon upptäckt att jag tuggade tobak, skulle hon
ögonblickligen gjort slut på min lycka och i stället tagit till
nåder min gamle rival, pastor Hallvik, som endast tuggade
lakrits. Hon kysste slutligen till, stött och förvånad över min
besynnerliga köld.
Jag sväljde och kämpade med hjältemod för min kärlek och
min lycka. Svedan i halsen vart allt olidligare, det brände
mycket värre, än om jag på en gång druckit ur en hel butelj
genever; därtill kom en hemsk predestinationskänsla av att
magen ville skaffa sig rum för att göra en helomvändning. Då
vågade jag icke längre ge honom något mera av retmedlet, utan
försökte tvinga spottkörtlarna att sluta upp med sin avsöndring.
Omöjligt! Det hade varit mig lättare att hämma Vesuvii
utbrott eller tvinga Geyser att hålla inne med sin vattenstråle.
Jag kände med förfäran, hur min mun långsamt började fyllas
från de outsinliga källor varje tobaksätare har vid vardera käken.
Min fästmö omfamnade mig häftigt med gråten i halsen.
— Älskade, o vad du är passiv i afton!
— Passiv, min älskling . . . ! sluddrade jag med halsen
uppsträckt så långt jag kunde . . .
Hon omfamnade och kysste mig allt eldigare.
— Säg älsklingen min, håller du icke längre av mig?
jag sträckte åter upp halsen för att svara någonting på denna
fråga, som jag länge setat och väntat på. Men då knäppte det
i ett lås, de mjuka armarna lossades hastigt från min hals, min
bröstficka befriades från alabasterbarmen och min fästmö stod
med ett språng på golvet. Nästa ögonblick vände jag mig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
